Imagine Dragons i Oslo

012

Tisdagen den 16 april 2013 var jag på konsert på Rockefeller. Jag hade köpt biljett nästan ett halvt år i förväg, och nu skulle äntligen dagen komma. Jag skulle få se Imagine Dragons!

Tyvärr hade jag feber, och dessutom fick man inte ta med sig kameran, så jag bjuder på några Instagrambilder. Jag vet att det är ofantligt tråkigt att se på Instagrambilder, men jag har hellre med några små bilder, än inga alls.

Förbandet till Imagine Dragons var Kid Astray. Jag hade hört dem förut, men registrerade inte att det var dem förrän jag hörde sista låten. Bilden ovan föreställer förbandet. De rockade, och jag ska definitivt lyssna mer på dem.

Imagine Dragons

Så kom de! De sjöng sig rakt in i mitt hjärta. Jag stod bara och sjöng med i alla låtar, hoppade och dansade till deras fängslande sånger. Det var svårt att få någon bild överhuvudtaget på bandmedlemmarna, eftersom alla hade sina 22 tums mobiltelefoner med sig som de drog upp så fort jag skulle fota.

005

Men de sjöng, de trummade och de hoppade lika mycket de också. Jag var väldigt glad att jag inte stannade hemma på grund av lite fjuttig 38 graders feber.

002

Det kunde vara lika knäpptyst som dånande musik tillsammans med våra och sångarens röster.

T-shirt

När jag kom hem tog jag på mig min T-shirt för att se om den passade. Det gjorde den. Sen svimmade jag i sängen, så lycklig.

Jag har några videor, men de är så dåliga, för i de flesta tillfällen så blev jag slagen i huvudet eller ansiktet av de som stod bakom mig, för att de var så ivriga och ville hänga med i dansen. Så alla videor har ett abrupt slut.

SHM i Oslo 22.12.2012

tre systrar

Jag var på Swedish House Mafia igår på Telenor Arena med mina systrar. Det var en upplevelse för oss alla tre. Min yngsta syster har aldrig varit på konsert, min äldsta lillasyster är en gammal räv, men går för det mesta på hårdrockskonserter. Jag däremot, var på konsert för drygt två år sedan, och före den konserten med Hurts så var det ganska många år sedan sist. Jag gick mest på festivaler och såg på Limp Bizkit, Chemical Brothers, Starsailor och Rammstein. Att jag crowdsurfade på Danko Jones när de spelade i Örebro berättar jag mer än gärna om.

Men denna konsert gjorde mig både besviken och nöjd. Eftersom min ena lillasyster inte fyllt 18 ännu så fick vi sittplatser. Det var ju inget problem, det var ju bara att stå upp och dansa ändå.
Men det var så många ungdomar som var så fruktansvärt fulla, arrangörerna hade inte ordnat med ingången, så vi fick stå i över en timme i kylan och bara vänta på att de skulle ställa upp kravallstaket. Där stod det fulla småbarn och rökte, spydde och skrek, medan vi hoppade på stället för att inte förfrysa tårna.

Att komma in till sittplatsen (när vi äntligen kommit in) var inget problem, och vi hade fantastiska platser. Vi satt till vänster om grabbarna SHM och hade rockande norrmän framför oss. Visst, de fes en hel del, och jag tror att någon spydde också, men det fick vi bara tåla. Att det var folk som rökte och snärtade iväg fimparna på folk nedanför gjorde mig väldigt nervös, men det var bara små små barn bakom oss (som filmade med systemkameror heeeeela kvällen) så det värsta som hade hänt oss var väl att de skulle svimma på oss. (Vafan är grejen med att filma eller fota hela konserten, när hinner de njuta? Och de som satt ned och skrev sms hela kvällen, som inte ens brydde sig om att titta på ljusshowen eller ens digga med i musiken… vafan!?)

Hemfärden var illa. Det var kallt. Små damer i kort kjol och sommarpumps grät när de pratade med poliserna, och själva fick vi vänta i 1,5 timme på att vår skjuts skulle komma – trafikkaos!

MEN! Det var det värt! Jag fick spendera många timmar tillsammans med mina saknade systrar och jag tror att de också var nöjda med kvällen. Swedish House Mafia gjorde i alla fall precis det vi betalade för. Ljusshow, hög dansbar musik och en god stämning.

Se video från kvällen här. Vi fick sjunga till Don´t you worry child.

Musiktips för oss som gillar the Knife

Jag hörde denna sång på radion i fredags för första gången och exakt 35 sekunder in i sången var jag fast. Bilen lyfte från den hala vägen och jag var högt uppe i norrskenet samtidigt som jag skruvade upp ljudet så högt att människor som jag passerade såg efter mig. Jag tänkte på the Knife som jag lyssnade på i min ungdoms glada dagar, jag tänkte på Niki & the Dove, vars skiva jag har spelat totalt sönder.

Jag fick äntligen en liten stund att sitta framför datorn efter allt studerande och passade på att söka efter sången. Den fanns inte i Spotify och efter en stund vad jag helt desperat, då jag sökte på allt som hade med northern lights att göra. Youtube var min sista chansning och min sista tanke, men jag var tvungen att prova. Och tänk! Där låg den som nummer två, och när jag fick höra att det var den sången som jag tänkt på under hela fredagen så hoppade jag ur min varma filt för att röra kroppen i takt med musiken.

Jag förstår inte människor som inte dansar när de hör bra musik – jag KAN INTE STÅ STILLA! Kroppen lyder mig inte, den rör sig automatiskt och bryr sig inte om att jag står och väntar på tåget in till jobbet, eller om jag går in i en butik med massa människor i.

Vad tycker ni om sången?