Titan A.E

Här kommer ännu ett filmtips från mig, med mina krassa printscreens. Filmen heter Titan A.E och utspelar sig år 3028 A.D, där planeten Tellus har utplånats av de elaka drejderna som vill förgöra mänskligheten. Några av människosläktet lyckas undkomma och susar runt i rymden i stora skepp där de gömmer sig för fienderna, men filmen handlar om Cale (Matt Damon) som i början av historien skiljs från sin far och efter 15 år börja jobba på ett skepp. Han är ganska missnöjd med livet och mitt under en måltid söker en ”gammal vän” upp honom och äventyret börjar.

Hjältinnan Akima får sin röst från Drew Barrymore (en av mina favoritskådespelare) som ger filmen en rolig och sarkastisk ton. Hon utvecklar (såklart) efter en tid känslor för Cale, men i starten är hon ganska tjurig.

När Cale skiljdes från sin far fick han en ring som på hans finger utgör en karta. Kartan visar var det finns en kopia av Tellus, och där människorna kan bosätta sig efter många år på flykt. Drejderna är fast beslutna att finna Cale, och den hemliga planeten, för att utrota de snuskiga människorna för gott!

The bad guys.

Jag såg filmen för första gången med min första pojkvän i 2000, och fastnade för såväl historien som filmmusiken. Jag medger att det är en ganska enkel film att se, så jag rekommenderar att se den på en dag då man är bakfull eller har några timmar att slå lös. Tror du de finner den nya planeten, eller går människan förlorad?
För att se rörliga bilder, kolla in trailern:

Mina andra filmtips finns här.

Stardust

Jag vill tipsa om en film som jag sett säkert tio gånger sedan den kom ut i 2007. Filmen heter Stardust, och handlar om en ung man som är så otroligt kär i den vackraste flickan i byn (som inte är speciellt imponerad över någonting) att han lovar att hämta en fallen stjärna. Stjärnan är en vacker stjärna, som antar en mänsklig form när hon kraschat på jorden.

Alla printscreens är tagna av mig. Förlåt för den dåliga kvaliteten, vill ni se bättre bilder så tryck på denna länk.

Jag vet inte varför jag gillar filmen så mycket. Kanske för att Robert De Niro spelar en hårdbarkad pirat som innerst inne är en riktigt mjukis som gärna klär sig i kvinnokläder. Kanske för att Claire Danes är så vacker att man får ont i magen. Kanske för att det handlar lite om kärlek och förlorad kärlek och nyvunnen kärlek och… Kärlek.

Om ni inte har något bättre för er, se trailern under och se på filmen.

Jag har skrivit om en annan film också, kolla här.

Filmfestival



Jag har sett många filmer i mitt liv, men säkert inte lika många som någon annan.
Jag gillar tydligen Pippi på rymmen, Dumbo, Bewitched med Nicole Kidman och 500 days of Summer, även om den sistnämnda fick mig på obehagligt humör.
Coco före Chanel såg jag med ett öga, även om jag faktiskt tyckte att den var fin. Amelie (med samma vackra Audrey Tautou) är nog en av de bästa filmerna jag sett. Detsamma med Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Fast jag gillar egentligen inte Kirsten Dunst.
I Am Legend skrämde mig mer än någon annan film. Scream är underhållande och läskig på samma gång, kan det bli bättre?

What is your favourite (scary) movie?

 

Pippifeber

När sonen (och jag) varit sjuk så har Pippi Långstrump gått varm i DVD-spelaren. Han har suttit som förstenad och sett Pippi rymma med Tommy och Annika, när de flugit som örnar med bilen och åkt ovanpå ett tåg och blivit smutsiga. Han säger vov vov till den lilla räven som filmas, och nam nam när han ser kåldolmarna i fönstret som Annika vill ha.
Pippi är alldeles speciellt bra. Hon är verkligen snäll när hon lämnar kvar godiset i fängelset ifall andra barn kanske kommer och är sugna. Hon är också ganska smart när hon läxar upp syskonen i att de faktiskt finns folk i hela världen som inte har några pengar, när de frågar varför hon inte tagit med några guldpengar.

Men det bästa är nog när Pippi ska dansa på lina. Alla som inte betalar måste blunda. Hon basunerar stolt ut:

Världsberömd i hela Sverige.

Öron


Efter en vecka utan träning och halva jobbdagar så hoppas jag att jag är redo för en ny vecka, och att jag inte tappar träningen nu som det egentligen borde börja ske något. Det är helt klart mycket mer behagligt att komma hem från jobbet och vara där tills man ska upp och jobba dagen efter igen, så att man får tid med barn och sambo och städning och sådant, men träning är ett nödvändigt ont som jag börjat gilla mer och mer. Det vore dumt om en veckas uppehåll ska tvinga mig ned i ”oträningens tid” igen.
Jag är trött. Det är konstaterat.
Jag såg fem minuter av Disneyklassikern Dumbo för någon timme sedan, där Dumbo är ledsen över en förödmjukande show på cirkusen och får besöka sin mor som sitter inlåst. Stora tårar trillade ned för elefantens kinder när han fick vara nära sin mor, och jag grät så jag hulkade i soffan.
Tänk att inte får vara nära sitt barn när man behöver, eller när barnet behöver. Det krossar mitt hjärta att tänka på, och nu kommer det visst ännu en känsloladdad våg över mig…

Förhäxad


För några veckor sedan såg jag en film som jag sett många gånger tidigare. Den har fått dålig kritik från både lekmänn och andra, men jag gillar att se den om och om igen då det ger mig en varm och god känsla i magen. Och är det inte en sådan känsla man ska få av en romantisk komedi från Hollywood så vet jag inte hur jag ska känna.
Anyhow. Många filmer, ja de flesta, ger mig en annan känsla också. Det är nog alldeles för svårt att förklara, men om någon känner igen sig i den känslan så säg ifrån. Då är vi två!
Denna film ger mig ett driv att inhandla ljusa stora möbler (såsom det är inrett i damens hem), jag vill ha skira rosor och vackra pastellfärgade kläder som ser svala och romantiska ut. Jag får inspiration av (nästan) alla filmer, och sitter kvar med en rastlöshet som lägger sig ganska snabbt, så länge jag inte ser filmen snart igen. Jag vill så otroligt mycket, att det inte får plats i min lilla hjärna eller i min agenda som aldrig kan ta emot nya saker. Ekonomin tillåter inte ens ett BH-köp så jag kan ju glömma shopping. När jag då inser (vilket jag gör varje gång) att jag inte kan få det perfekta hemmet/de perfekta kläderna/personligheten/rösten/kroppen/stämplar i passet så blir jag på dåligt humör och vill helst bara tjura. Jag vänder mig inåt och ser bara fel med allt som jag ville förbättra. Detta leder till att jag aldrig kommer att slutföra en dröm, då jag tror att jag är allt för dålig till vad det nu än må vara som ska göras.
Självförtroendet behöver en boost, och när jag inte ens får komplimanger på jobbet då jag går i mina finaste kläder och har sminkat mig till knäskålarna, då vet jag inte var jag ska hämta den positiva energin från.
Fröken K är väl medveten om att folk har annat att göra än att kommentera min klädstil, fast det verkar som om alla vill fråga om jag är gravid igen. Hm.
Kontentan av detta skitpratet är: se denna film om du vill vara varm och inte behöva tänka så mycket.

Color me love


Gräsänka. Såg en film som jag tidigare skrivit om att jag velat se. 500 days of Summer. Jag visste från början att detta var en film som skulle få mig att bli illa till mods, tack vare ”taglinen” som beskrev filmen. This is not a love story. This is a story about love. Detta borde ha fått mig att inte hyra filmen, men jag är väl lite av en självplågare.
Mannen i filmen är väl egentligen kvinnan i det så kallade förhållandet, även om man i slutet på filmen får veta varför de båda valde att bete sig som de gjorde under tiden de spenderade tillsammans.
Det som gjorde mig nedstämd är egentligen en ganska fånig sak. Jag är medveten om att jag är en extrem egoist som kan vilja stå i centrum av helt fel orsaker. Jag hoppas bara att min dumsnällhet väger upp det lite, så jag inte anses som en subba.
Tänk om jag hade betytt så mycket för någon att han hade betett sig som herren i filmen. Tänk om någon hade sett på mig med öppna ögon och älskat allt det han såg, att jag var perfekt. Jag önskar ingen människa hjärtesorg, men att tappa fotfästet en stund över mig hade gett mig det självförtroendet jag så väl behöver.
Jag har tappat fotfästet några gånger, det är inte att rekommendera, så läs inte mellan raderna nu. Jag vill ingen något ont.
Min sambo är fantastisk. Han ställer alltid upp, han har gett mig det mest underbara barn, och han kan laga mat. Mer än så borde jag inte kräva. Jag ger honom ingenting i gengäld, mer än mitt hjärta. Men jag önskar att han kunde se mig. Göra ett blandband till mig och stryka mitt hår bakom örat.
Bilden ovan föreställer min äldre lillasyster i ett hopp, kanske med hopp om kärleken.