Den där syskonkärleken

Systrar

De flesta som har läst min blogg en stund vet att jag har två systrar som jag avgudar. Jag får fotografera dem när vi ses (vilket är alldeles för sällan eftersom vi bor i olika länder) och kramas lite med dem så mycket jag kan. Jag såg att sist jag fotograferat dem så var det 2011. Det är ju helt förfärligt!

Men det var inte det jag skulle blogga om. Jag ville egentligen bara tala om vad jag har för slags relation till mina systrar och höra om vad för slags relation ni har till era syskon/föräldrar/kusiner eller andra släktingar. Blod är tjockare än vatten, det är iallafall sant i min familj. Jag är väldigt intresserad av att släktforska och genetik är något jag skulle vilja fördjupa mig i.

Min äldsta syster är nio år yngre än mig och min yngsta är 13 år yngre. Det betyder att jag egentligen är i en helt annan fas i livet än mina systrar. De går på gymnasiet och högskolan, jag har fast jobb och barn. De är på väg in i vuxenlivet, jag har kommit in i startfasen, fast jag kanske borde varit lite längre fram i livet.
Jag flyttade hemifrån lagom tills de började bli egna individer med egna tankar, meningar och drömmar. Det är ofta jag tänker att jag skulle varit närmare deras ålder, så att vi kunde ha hängt ihop lite mer, både som barn och som ungdom. De är två fantastiskt viljestarka människor, och att vara så insiktsfulla och smarta har jag aldrig sett maken till. Jag hoppas bara att jag har bidragit på något sätt till att de är dem de är idag. Fan så stolt jag skulle varit då.

Jag hoppas min son och min bebis i magen växer upp och blir som dem. Då har jag i alla fall gjort något rätt i livet.

Vad har ni för slags relation till [infoga valfri släkting]?

En lång historia

Helgen som var bestämde jag och min sambo oss för att nu ska hyllan upp! Vi har tidigare fått upp en hylla på den stenhårda betongväggen, men då det tagit flera dagar att borra (borren får ju inte bli varm, och man ska ju inte borra sent på kvällen) så har vi verkligen dragit oss för att sätta igång. Men när vi väl börjat så fick vi faktiskt upp den tillslut. Sex hål tog fyra timmar. När vi var färdiga ordnade jag med gardiner och passade även på att flytta ut datorn i vardagsrummet, så den slipper stå i sonens rum. Inte för att han varken sover eller leker där, men ändå.

När vi flyttat datorn så hade vi inte tillgång på internet, vilket gjorde att jag satt och redigerade bilder i Photoshop istället. Och jag hittade massor med gamla bilder, som jag inte tidigare vetat hur jag ska redigera dem, och ”förnyade” dem. De närmsta dagarna kommer bli en kavalkad med gamla bilder, bara för att jag tycker det är så roligt. Dessutom har jag inte fotograferat på en stund, så jag har heller inget nytt att visa.

Bilden ovan är tagen i maj 2010, alltså lite mer än två år sedan. Min svägerska svängde sig runt i Torshovparken medan jag fotograferade hungrigt.

Vilken tur att jag inte har så många bilder på mig själv, för då skulle det bli en egotripp som inte är av denna värld. Jag tycker mer och mer om Photoshop, men lär mig självklart mer.

Kära morfar


Jag ville skriva något fint, för att hedra ditt minne. Jag ville berätta för hela världen att du är den bästa morfar man kan ha. Men jag tror jag får vänta lite, och bearbeta sorgen själv.
Jag hoppas du har det bra, där du går i fjällen i Dovre med mormor och äter fisk dagarna i ända.
Vi ses.

Fac ut vivas

Idag har jag tänkt på döden. Hur personlig kan man egentligen vara i en blogg utan att det går ut över de närmaste. Vad är okej att berätta och vad ska man hålla för sig själv. Jag lämnar gärna ut mig själv, men när det kommer till vänner och familj känner jag ett visst sting när jag till exempel lägger upp bilder. Vill de verkligen ligga på internet för all evighet.
Anledningen till detta fundersamma kalas är min mormors bror, som somnade stilla in idag. Personalen hade bytt kläder på honom, och gått ifrån honom en stund. När de senare kom tillbaka låg han och log i sin säng. Och så dog han.
Han har levt ett långt liv, inga barn, och frun dog för många år sedan. Han var ofta och hälsade på oss när vi hade kalas och festligheter med släkten, och när jag var liten så brukade jag åka dit innan jul för att klä julgranen med alla fina julkulor som han hade. När jag hälsade på honom i hans sommarstuga så fick jag alltid läsk att dricka, ur fina glas. Han luktade gammal, tobak och trygghet.
Jag grät lite i smyg idag, för min mormors bror. Jag hade egentligen inga tårar att ge honom, men när jag tänkte på mormor och hur glad hon nu måste ha blivit när han äntligen kommit för att stanna, så kunde jag inte låta bli att gråta några glädjetårar blandat med små sorgetårar.

Naturligt ljus


Jag hade planerat att inte göra mycket alls i helgen, men så kom sambos ena gravida syster på besök, så då var vi ju tvungna (på ett bra sätt) att åka och hälsa på. I dagarna två.
Eftersom det blir ganska mörkt väldigt fort så hade jag otroliga problem med att få fina bilder. Jag hade på högsta ISO:n (1800), största bländare (f1,8) och hade alla lampor tända. Ändå så blev nästan alla bilder lite suddiga. Jag vill helst inte använda blixt, för det stör dem som blir fotograferade. Meningen är ju att jag ska kunna fånga barn i lek, vuxna som samtalar över en kopp kaffe i varsin fåtölj.
Min fråga är då: Vad ska jag göra mer för att få skarpare bilder? Tyvärr har jag inte råd att köpa en ny kamera eller bättre objektiv just nu. Alla som kan hjälpa mig får en puss i påsk. Hihi.

Bilden föreställer matbordet som det såg ut efter att tio personer hade mumsat på både grönsakssoppa och supergoda pannkakor stekta av ingen annan än fröken K.