Fredagskväll i röda skor

När jag kom hem från jobbet så ålade jag mig ur pennkjolen och hoppade i mjukisbyxorna för att så vinka av sambo och lägga sonen strax efter. Ni ser ju vad jag fördriver tiden med just nu. Jag försöker gå in mina nyinskaffade skor, så att jag kan dansa hela natten på julbordet utan att behöva ta dem av mig.

Även om ni kanske inte ser mig sitta ihopsjunken i soffan och mula chips framför ”gullrekka”, så är jag i alla fall ett steg närmare den utmaningen som jag lade ut för en liten stund sedan. Jag står framför kameran med mjukisbyxor. Bilden ovan blev den tråkigaste bilden, och jag vet inte varför jag valde just denna bilden att visa fram. De flesta lemmar är avskurna, jag själv är suddig och man ser verkligen hur efterlängtat mitt frisörbesök nästa vecka är. Men det är fokus på skorna och det är ju det som är meningen. Det är också en ögonblicksbild som inte är framprovocerad på något sätt. Jag satte mig ned framför kameran och bara lät den fotografera mina skor.
Vad för slags bild hade ni hellre sett? Får ni någon som helst inblick i vad jag gjorde där och då?

Nu måste skorna av och tårna ska få lite luft. Jag börjar få samma färg på fötterna som på skorna. Vill man vara fin får man lida pin.

Hoppas ni har en fin fredag.

Det här med mer trafik till bloggen

Jag fick tipset om att använda mig av mer-trafik för att få mer trafik till min blogg. Som mest hade jag faktiskt över 700 visningar på en och samma dag. Det är inte dåligt för en amatörbloggare. Men grejen är ju att det är genomgående trafik, och av alla de som varit inom min blogg kan jag med säkerhet säga att minst 98% av alla bläddrar till nästa sida utan att ens läsa ett inlägg eller se på bilderna. Det var ju inte meningen när jag började med mer-trafik. Meningen var ju att jag skulle få fler besökare som ville läsa flera inlägg och kanske kommentera när det var något de tyckte var intressant.

Jag vill ju fortsätta blogga, jag vill visa mina bilder för att jag tycker att det är roligt att folk kommenterar dem. Jag vill få ett förhållande till andra bloggare och kanske en dag vara med på en bloggträff. Diskutera fotografi och blogginlägg med andra som också sysslar med sådana saker på fritiden. Jag vill inspirera och tvingas till att bli mer inspirerad. Men det enda som händer är att jag ser trafiken öka, utan ett enda avtryck. Jag blir då förtvivlad, för många bloggar har så många fler läsare och kommentarer där de skriver om vad de har ätit och att de inte orkar blogga mer idag. Jag försöker (för det mesta att lägga lite energi på blogginläggen, och ta med en bild i varje inlägg för att det inte ska bli för tråkigt. Men jag är för tråkig, jag inser det. Jag önskar att jag var som denna frugan, hon inspirerar mig så jag får ont i tånaglarna.

För övrigt vill jag tacka alla som faktiskt kommenterar, mitt hjärta hoppar till när en kommentar ploppar upp. Tack, säger hjärtat.

Inspiration


Jag har drabbats av någonting som jag ofta drabbas av. Fullständig desperation av att göra vad som helst. Denna desperation kommer vanligtvis samtidigt som min knopp och kropp beordrar mig att det är dags att infinna sig i helgen och att slappna av långt ner i soffan. Dålig kombination.
Det som går igenom mitt huvud är alla bloggar jag läser, alla människor jag mött och möter samt min egen inspirationskrets, dvs familj och vänner. Jag önskar att jag kunde vara duktig på att göra någonting som kanske kan bli en framtida inkomstbringande hobby, inte nödvändigtvis enda inkomsten. Men om jag kunde göra någonting som gladde mig och andra och därmed tjäna några kronor till att göra ännu fler folk glada, så kanske min desperation skulle försvinna. Jag vill också ha tävlingar i min blogg. Jag har aldrig haft mer än sex kommentarer i samma inlägg. Jag vill dela något med allmänheten. Jag vill hjälpa. Jag vill visa och informera och bidra. Såsom alla andra bloggar jag läser gör.

Men denna blogg är det som jag tänkte på när jag startade den. Det ska vara en blogg där folk kan komma och läsa, för att sedan lämna datorn och känna sig en smula bättre.
”Jag är i alla fall smartare/bättre/smalare/roligare/mer intressant/rensligare/snällare/snyggare än fröken K.”

Varning!!!


Galen hippie i Kungsör fiser bubblor och kramar träd. Hippien har efterlysts i alla lokala tidningar, men eftersom ingen har anmält galningen så måste vi gå globalt. Bifogat ett urklipp från lokalblaskan.
OBS! Hippien kamouflerar sig med iPod full med In Flames samt joggingbyxor när hon smyger runt allmänheten.

… och där tog min humor slut. 🙂

Tänk om


Jag känner att jag måste vara övertydlig när jag skriver blogginlägg så att den (dem?) som läser detta (samt andra inlägg) verkligen inte missförstår mig.
Jag har aldrig varit med om varmare, starkare och mer intensiv kärlek när det gäller kärleken till min son. Jag gör allt för honom och jag skulle inte kunna leva en dag till på jorden om han inte fanns kvar.
Men… Det finns alltid ett men.
Jag önskar innerligt att jag hade tagit vara på min tid som fri kvinna utan barn innan jag klämde fram min gosse. Det finns så många idétankar som far i mitt huvud nu, så mycket jag önskar att jag gjort innan jag fick barn. Nu är det svårt att vara impulsiv (även om jag måste medge att jag var rätt impulsiv innan, det var mest bara småsaker dock) och bara göra något för att man kan eller tycker att det är kul.
Vilken tur att jag har min blogg så jag får lufta lite idéer. Om det finns någon som läser detta som skulle vilja göra slag i saken så tveka inte att kontakta mig, jag behöver en lagkamrat eller två.
Tänk att kunna ha maskerader lite hipp som happ, istället för förfester som man längtar tillbaka till när man tagit ett glas vin för mycket på krogen och bara längtar hem till sängen med en mils snö att pulsa hem i efteråt. Så roligt att dokumentera det och skratta gott åt det efteråt. Haha, tänk att jag kunde klä ut mig till Elvis/Marilyn Monroe/Einstein/Sylvester och ha så roligt åt det efteråt.
Vad med att skicka presenter till varandra? Att ta 100 kr och köpa något roligt till en vän och skicka det och vänta på något fint tillbaka. Något som man förmodligen aldrig skulle köpa själv. Nej, jag har aldrig varit med på julklappsbyte.
Att inleda ett projekt hade varit spännande. Detta år lär vi oss breakdance, nästa gång blir det drejning och glasblåsning. Att ha något att sträva efter, att se fram emot.

Arbeta som volontär då? Kanske besöka ett asylmottag och lära dem språket för att de lättare ska kunna komma ut på arbetsmarknaden så att om 30 år så är invandringen ett varmt välkomnande?
Filma en dokumentär? Skriva en bok? Resa dit tärningarna visar? Skotta snö med sked?!? Wraaah!
Alla de andra idéerna som jag hade för några minuter sedan försvann. Jag förstår inte att jag har ett sådant kort minne nuförtiden.

Jag ska fokusera på studier, jag ska inte sväva ut. Suck.

Onsdagshelvete

Idag är jag deppig. Riktigt deppig. Allt är bara fel, jag irriterar mig på allt och alla och ingenting kan få mig på bra humör.
Jag hatar sådana dagar.

Jag vill supa mig full och somna i soffan. Äta fyllemat såsom kebab.

Istället får jag se på Ugly Betty och trycka i mig det sista av kladdkakan jag bakade igår. Varför bry sig? Jag är ful och fet och oanvändbar och förtjänar inte att bli bjuden på fest.

Tiden flyger


De sista dagarna har flutit bort i dimman. Vet egentligen inte vad jag har gjort, mer än att sova tills jag vaknar och så ligga i sängen och stirra runt i rummet i någon timme innan jag har gått upp och tvättat lite kläder. Jag städade bort julen igår, tyckte det kändes pinsamt att ha en adventsljusstake i fönstret när ingen annan i grannskapet har det längre.

Jag får en känsla av rastlöshet och ”usch-så-värdelös-jag-är” nu när jag bara går hemma. Det irriterar mig att det kostar 25 kr att ta bussen in till stan för att sedan bara gå runt där och bli yr och behöva åka hem igen. 25 kr tillbaka. Det blir 50 kr för att slita ut mig så jag inte orkar göra något resten av dagen. Är det värt det? För att känna sig lite nyttig?

Jag ska ringa och boka omvisning på BB som jag ska föda på istället. Då kanske jag känner mig lite till nytta.