Ett stycke naken dam sökes

Caroline

Ingen naken dam

Alltså, jag håller på att bli galen! Mer än hälften av trafiken som leder in på min blogg förorsakas av att någon googlar på ”nakna damer”, eller googlar med privat inställning så att jag inte kan se vad besöket sökte på innan hen kom in på min blogg. Det är ganska klart och tydligt att det är just nakna damer dessa personer är ute efter. Jag provade att googla nakna damer, och jag är inte ens med på förstasidan i Google. Så råkade jag trycka på att visa bilder istället för text/inlägg och möttes då av… ja. Nakna damer. Men inte i den bemärkelse jag tidigare har bett om. Jag har efterlyst damer i alla former som jag kan gå lös på med min kamera, men än så länge inte fått något svar alls.

Så nu frågar jag igen. Så att behovet kan stillas, både från min sida och från de som besöker mig. Kanske vi kan få bort alla snuskiga bilder på Googles bildsida, och lägga ut några smakfulla bilder istället. Hint hint.

För snart blir jag tvungen att fotografera mig själv, och DET vill vi inte.

Blogga om sina barn

Emil med bubblorFör att göra en lång historia kort, så skulle jag snabbt inom min gamla blogg som jag tidigare hade parallellt med denna blogg, där jag bloggade om min sons framsteg. Bloggen var öppen, men jag gjorde den privat för att bara vänner och familj skulle kunna ta del av den, för jag tyckte det blev alldeles för personligt.
Anledningen till att jag skulle in på bloggen var för att leta upp om jag hade några inlägg om hirs, då min väninna Susanna har börjat mata sin son med just hirsgröt. Vi gav vår son hirsgröt, och jag måste erkänna att jag då kände mig som en ganska bra mamma (inte att någon annan är dåligare, men det fick mitt självförtroende som mor att växa). För att jag skulle kunna tipsa vidare så hoppades jag att jag hade något inlägg om just hirsgröt, men icke sa nicke. Det som däremot hände var att både jag och sambo läste igenom många inlägg och skrattade med tårar i ögonen till vad vår son faktiskt gjorde när han var liten.

Jag slutade blogga om Emil när jag fick mitt missfall, jag vet inte varför men kanske jag inte orkade med tanken på att fortsätta som vanligt just då.

Men nu när jag läst igenom så många gamla inlägg så blir jag grymt sugen på att fortsätta blogga om min son och hans framgångar i livet. Visst, han är ingen bebis längre och tar enorma framsteg längre, men han har fortfarande sina moments och jag skulle önska att jag kunde behålla dem allihopa.

Så min fråga är, ska jag fortsätta blogga om min son fast han snart fyller fem? Vad tycker du?

För den som vill se på bloggen så finns den på den här adressen i en begränsad period.

Fac ut vivas behöver hjälp

Blomma

Nu behöver jag er hjälp! Alla ni som blivit fotograferade av mig, eller läser min blogg och ser på alla bilder – hjälp mig!

Jag läste alldeles nyss ett inlägg från den fantastiska fotografen Emelie Ohlsson, som tipsar om sina bästa tips kring marknadsföring. Hon skriver om att hon tagit hjälp av nära och kära för att beskriva vilka slags bilder hon producerar. Det var ett av alla goda exempel hon tog upp, så om du funderar på att ta steget vidare som fotograf så tycker jag du ska läsa vad hon skriver om. Smart tjej.

Jag behöver hjälp med att hitta min nisch. Kan ni beskriva mina fotografier med ett ord eller en liten beskrivning? När det gäller mig själv så är jag kritisk ut till fingerspetsarna, så jag sitter bara och ser på mina bilder utan att få fram ett ord. Men när man som utomstående ser på ett fotografi så är det nog mycket lättare.

Titta gärna igenom mina bilder om ni inte tycker att ni fått en klar bild, eller släng till med det första adjektivet ni kommer på. Jag sitter här i spänning och väntar.

Kärleken får vänta, pengar är viktigare

fröken K och sambo

Ibland är det svårt. Ibland är det mindre svårt. Ibland är det ganska enkelt. Ibland går det jävligt bra.

Idag är det svårt. Just idag. Sambo har jobbat extremt mycket med sitt nystartade företag, och denna lördag är således inget undantag. För att slippa tänka på att jag hellre skulle haft honom hemma, lekandes med sonen eller ståendes framför spisen och laga mat, så tvättar jag allt som kommer i min väg. Om jag orkar (och för att stilla mitt dåliga samvete) så ska jag dra med sonen ut och åka skridskor i minusgraderna. Då kanske sambo är en timme närmare hemma så jag snart kan ligga i hans famn igen, och så att sonen kan bygga med lego med sin saknade pappa igen.

Vad gör ni för att ljusa upp en mörk dag?

Jag måste ju äta upp alla mina pengar

Hello there lady

Jag går rätt på sak och säger: Hur fan har folk råd?

En släkting köpte ny bil alldeles nyss, och i samma släng fick jag höra att en kollega också köpt ny bil. Inget fel med det, vill man ha ny bil och har råd så ska man absolut unna sig det. Men jag förstår inte var folk får sina pengar ifrån? De renoverar från golv till tak (det är väl inte billigt att renovera någonting), de åker på semester två gånger i året – och kanske en liten weekend till London för att shoppa med tjejgänget eller en golf tur till Mallorca med grabbarna. De har en garderob fylld med skor, ett Smegkylskåp och en städerska som kommer en gång i veckan och viker kläderna som en liten bonus. De har gymkort med personlig tränare, de äter på restaurang och har alltid nyaste telefonen/kameran/plattskärmen/TV:n.

Är det avundsjukan som talar? Jag blir lite osäker när jag ser mina ocensurerade tankar på en dataskärm.
Jag kan ju berätta vad jag har.
Jag har en bil som går sönder med jämna mellanrum. Bilen är från 2001 så det är ju kanske inte så konstigt att den pajar då och då. Vi kan inte sälja bilen för det är ingen som vill ge något för den.
Vi har inte renoverat någonting i lägenheten som vi köpte för drygt ett år sedan. Vi har inte rest på semester utomlands (Sverige och Köpenhamn i ett dygn tycker jag inte räknas) på de snart nio åren vi varit tillsammans. Vi äger inte tillräckligt med skor (tre personer) för att tillsammans fylla en garderob, vårt kylskåp skriker om kvällarna för att det självdör sakta av ålder, och en städerska skulle vi aldrig ha råd med.
Jag har inget gymkort – tränar gratis på jobbet (tack och lov för det), vi äter sällan på restaurang eller beställer take-away och måhända vi har varsin iPhone, men min kamera och vår TV är minst fyra år gamla.

Vi är dåliga på att spara pengar, men det måste ju finnas fler som inte klarar att spara mer än 1000 kr i månaden här i Norge? Sitter ni alla på kreditkort som Lyxfällan snart kommer och klipper, eller är ni verkligen penganazister och unnar er ingenting?

Jag vill veta hemligheten!

Vardagen infinner sig snabbt

GlitterbuskeStrax efter nyår är det dags att börja komma tillbaka till vardagen igen. Så är det varje år, även detta år. I Norge är det maximalt antar lediga dagar i år, eftersom ingen röd dag infinner sig på en helg, och det tar jag – och säkert många andra norrmän också – emot.

Jag satt och googlade igår kväll på fina ord som ”komma tillbaka till vardagen” och ”få ordning på vardagen”, men fick mest upp exempel på sidor för de med ADHD, och så vitt jag vet så har jag inte det. Jag och min sambo är ganska lika varandra (vilket inte alltid är så bra) när det gäller vardagssysslor såsom städning. Vi kan kliva över tvätthögar och ignorera disk som står på diskbänken. Jag hatar det! Jag hatar att vi inte gör något åt det förrän det är ”försent” och vi måste använda helgen till att röja bort vardagen på. Det är onödigt att spendera lördagarna på städning, när vi hellre skulle kunna gjort något roligare. Jag vet att det är enklare om man röjer med en gång, eller tar tio minuter varje dag i varje rum för att plocka, men det är den där vanan som inte sitter fast längre än två tre dagar. Jag ska inte skylla ifrån mig, men jag startar ofta dessa projekt och när jag inte får med mig sambo så ger jag upp.

Har ni några andra bra tips på hur man ska göra för att slippa städa under helgen för att man inte orkat/haft tid/brytt sig under veckodagarna? Om jag får många tips så kan jag göra ett helt inlägg om det senare, och vara försökskanin för att se om det fungerar.

Ett förtydligande: Vi är inte smutsgrisar som inte tvättar kläder, går smutsiga och aldrig borstar tänderna.
Rödbuske

Berätta om dig själv

fröken K i mössa

Nu har jag skrivit om mig själv i snart sex år på denna blogg, och jag har lika många ”fasta läsare” som jag har fingrar på högerhanden. Jag har tidigare frågat er om vem ni är, och hur ni hittat hit, men nu tycker jag att det är dags att fråga igen. Vem är du? Hur hittade du hit? Vad får dig att komma tillbaka?

Medan ni svarar på det så ska jag ta turen till Örebro och fira nyår där tillsammans med sambo, svägerska och vänner. Hoppas ni har en fantastisk nyårsafton och att ni får pussa precis den som ni velat pussa hela året.