Hurra!

Vi fick lägenheten som jag skrivit om tidigare! Jag är så lycklig att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Hela dagen har gått så sakta, det var tur jag hade ett kundmöte som tog några timmar, annars hade klockan fortfarande inte varit 14.00 tror jag. Men vi fick den, och jag är så förbaskat glas. Ville gärna lägga upp en bild på mig när jag är förbaskat glad, men jag är så ful när jag är glad så vi skippar den. I stället får ni en bild på några grässtrån i sommarsolen. Det behövs en grå och blåsig/regnig dag som denna.

Tack till alla som peppat mig!

Fotoprojektet som jag skrivit om tidigare är inte försvunnet, men jag har haft andra saker att tänka på de senaste dagarna. Än så länge är vi bara sju personer, så tipsa gärna om det vidare, så vi får lite fler folk. Om ni vill alltså?

Jippi!

åka tågVi fick lägenheten! Nu måste vi bara väntas till den 6 september ifall någon annan i föreningen vill ha den eller inte. De kan bara strosa in och sno den från oss, nu när vi svettats blod för att få den.

Men fortsätt att hålla tummarna, om elva dagar är allt färdigt och jag kan slappna av, eller börja leta lägenhet igen.

Som tack för att ni hejar på oss så bjuder jag på en überful bild på mig när jag åkte ett långsamt tåg med min son på Gröna Lund. Jag skrattade så jag skrek och håret flängde medan fettet fladdrade. Sonen var lagom road.

Upp och ner

Vi håller på att buda på en lägenhet, så vi har stannat inne idag och bara fått ont i huvudet och magen efter varje samtal. Vi måste fortfarande vänta tills imorgon eftersom banken som vi har lån i inte behagade svara när mäklaren ringde för att få bekräftat att vi faktiskt har lån. Dessutom är det förköpsrätt på lägenheten så även om säljaren accepterar vårt bud så är det inte säkert att vi faktiskt får lägenheten.

Den är stor, ljus och fin. Det tar tio minuter för mig att komma till jobbet, det finns dagis och uteplats till förbannelse. Helt perfekt för oss.

Så idag bjuder jag på en bild på en karusell. Vår dag har varit lite som att åka karusell. Upp och ner, i en rasande fart. Och man mår lite illa efteråt.

Anpassning


Nu är vi äntligen färdiga med allt vad gäller flytten. Den gamla lägenheten är urtvättad, nycklarna är levererade och vi väntar bara på eventuell vinst på den. Jag har fokuserat på att få bort mest möjligt skit från den nya lägenheten, men det finns ingenstans att kasta gamla saker, så vi får vackert vänta tills det är dugnad. Alla möbler står huller om buller än så länge, det är svårt att möblera när man han ett barn som hänger i de alldeles för stora byxorna hela dagarna. Min sambo har jobbat massa övertid och hämtat fler lådor som inte fick plats under flytten, så jag har nästan varit ensamstående dessa dagar. Min son har varit extra jobbig och inte velat sova, så det har tärt lite. Men jag är glad att vi äntligen flyttat, och snart så är väl energin tillbaka på det normala igen.

Någon som vill ha en gratis garderob? Bara komma och hämta. Jag har flyttlådor också. Gratis gratis. Only for you, only today.
Nä. Men jag vill gärna bli av med dem. Take it!

Äntligen


Nu har vi fått nycklarna till lägenheten! Vi var där och lastade av några lådor och kollade så att allt stod bra till samt tog lite bilder på lägenheten innan vi flyttar in alla våra hemska saker.
På lördag bär lasset av. Vi ska säkert åka några turer i morgon också, men alla tunga möbler lassas på lördagen. Så blir det väl städning på söndagen. Usch. Jag hatar att flyttstäda. Jag blir alltid så nervös, för jag tror att jag har missat något.
Nu är jag helt uppe i varv och har lust att packa det sista som vi har behov för de dagarna vi bor kvar i Moss. Jag vill inte gå och lägga mig, jag vill flytta!
Nej, nu ska jag sluta fjortisblogga om vad jag tycker och tänker och gör och inte gör. Jag får ursäkta mig med att jag har alldeles för lite tid och energi med bloggen egentligen, vill bara koncentrera mig på flytten, men om jag inte får fjortisblogga så måste jag ju ringa runt till alla jag känner och berätta hur jag har det, och då skulle jag inte ha några vänner kvar.
Och det vill ni väl inte?

En etta


En dag kvar. Sedan får vi nycklarna till lägenheten och kan börja flytta in. Första lasset går då, när vi åker in för att hämta nycklarna och inspektera lägenheten.
Jag kommer sakna denna lägenhet, men inte för att jag tycker att den är fin, men för att det var min första lägenhet som jag ägt. Vi har dessutom tapetserat i vardagsrummet helst själv, så jag har bott i en lägenhet med mina tapeter. Det är lite speciellt.
Bilden visar en ljusstake som jag köpte i Smögen när vi var där i somras. Jag hittade den i en liten inredningsbutik, och gick och kramade den i en timme medan jag tittade på allt annat som fanns där. Jag är helnöjd med den, men skulle gärna ha en till. Antingen en till ljusstake som är helt lik, eller en pidestal som jag kan ställa den på. Min son vill så gärna klättra på den, men det är faktiskt inte så smart.

Vilket värdelöst inlägg. Jag hade egentligen inget att blogga om, ville bara få ur lite nervositet nu när vi är så nära flytten.
En arbetskollega ska få barn två dagar efter att min son fyllt ett år. Jag blev jätteglad, så han fick en hel påse med använda barnkläder. Jag tror han blev glad han också.

Dagens ”goda gärning”.

Samlarmani


Det mesta är nu nedpackat. Det tog faktiskt inte så lång tid som jag trodde, men det är förmodligen för att halva våra liv ligger redan nedpackat i boden. Vi packade bort våra liv för några månader sedan för att ha visning. Vi bestämde oss för att ha det liggande kvar, eftersom vi i alla fall skulle flytta. Det är ju skönt att ha alla böcker och fotoalbum redan nedpackade, men jag har verkligen saknat dem.
Jag har allt för mycket porslin och glas och skålar. Ändå känner jag att det inte är komplett ännu. Jag samlar ju på en servis som jag ska göra mig av med för att börja på en annan servis. Sedan vill jag ju samla på en kaffeservis också.
De blåa skålarna på bilden köpte jag när jag bodde i Göteborg för 10 kr styck. De är helt fantastiska att äta soppa och nudlar i, men jag har lust att bara kasta dem in i en bergvägg, så trött är jag på dem. Det var en blå period.
Kakformarna har jag ärvt av min mormor. Hon gjorde goda kakor, och jag hade gärna gjort dem lika goda, men jag har ännu inte använt dem. Det får jag ta tag i, annars är jag rädd att jag måste göra mig av med dem.
Jag vill inte att saker ska äga mig, men den samlare som jag är så är jag nog redan ägd. Jag älskar att ha många saker av en sort. Då känner jag mig som en stolt tupp.

Listor och att samla på saker, det är jag bra på.