Är jag så annorlunda att jag blir normal?

Olja i vatten

Jag har alltid känt mig annorlunda. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Bara ovanlig. Inte heller på ett sätt som gör att jag tror att jag är bättre än alla andra, eller så speciell att jag borde studeras, sättas i en glasbur eller nålas upp på väggen.
För att stilla mina inre tankar brukar jag googla. Jag älskar att googla. Jag googlar på sjukdomar, skådespelare, utveckling hos barn och hur man sköter pelargoner. Jag googlar mig själv, min blogg, mina ex och sist men inte minst varför jag känner mig så annorlunda. Tyvärr har jag inte kommit fram till något bra svar, ej heller något svar till hur man sköter pelargoner eller något saftigt skvaller om en ex-pojkvän.

Så därför tänkte jag skriva en lista på de saker som jag tycker är annorlunda med mig, som jag inte ser hos någon annan. Människor är så jävla rädda att släppa in andra människor i sitt liv, så att de får se sanningen. Sanningen om att det rena hemmet kanske inte är så rent, eller att det är några skelett i garderoben. Människor är så rädda för att visa sitt riktiga jag.

Här kommer min obekväma lista:

Jag älskar att hamstra. När vi är i butiken vill jag alltid köpa med många tvålar,toalettpapper och schampo så att det nästan ser ut som en butik i mina skåp hemma.

Jag har inte varit utomlands sedan 2001. Min sambo och jag aldrig varit på utomlandssemester tillsammans och vi har varit tillsammans i snart tio år. Vi säger att det är för att vi inte har pengar, men kom igen! Det går ju att spara!

Vi har aldrig renoverat vår lägenhet. Det enda vi har gjort är att måla lite, tapetsera och lägga nytt golv i ett av rummen. Och det var inte ens i den lägenheten vi bor i för tillfället, och här har vi bott i över två år!

Jag ser inte grejen med att pumpa mig på mjölk så att någon annan kan ge mitt barn mat, eller så att jag kan dricka alkohol, eller vara ifrån mitt barn under några timmar. Hur alla andra gör, det är deras ensak. Jag behöver få vara nära mitt barn tills jag inte kan vara nära längre.

Jag är egentligen blyg av mig, men i närheten av nya människor så pratar jag mer än någonsin. Helst om saker som ingen annan förstår väldigt mycket av.

Jag älskar att dokumentera. Allt! Och alla! Helst av allt skulle jag bara vilja gå runt och filma och fotografera allt jag och andra gör, så att jag kan se tillbaka på det en vacker dag. Det är nästan så att det blir lite creepy.

Jag är otroligt naiv. Extremt! Jag tror alltid det bästa om alla och kan aldrig tänka mig att någon skulle vilja göra något ont mot någon annan. En gång, när jag bodde i Göteborg kom det fram två kvinnor till mig, drog värsta rövarhistorian och frågade om de kunde få låna 500 kr. De hade ett telefonnummer som jag kunde ringa för att lämna mitt kontonummer så kunde de sätta in pengar dagen efter. Självklart ”rånade” de mig och när jag ringde telefonnumret (efteråt, mitt dumma spån) så sade den damen att hon själv hade varit utsatt för ungefär samma sak. Snacka om att jag kände mig dum. Jag ville ju bara hjälpa.

Jag älskar att tvätta fönster.

Jag älskar också att sortera, rensa upp i gammalt arbete och sortera på nytt. Att skriva listor är lite sensuellt.

Är det någon som känner igen sig, eller har något smaskigt att tillägga om sig själv?

6 reaktioner på ”Är jag så annorlunda att jag blir normal?

  1. Du är inte ensam! Jag hamstrar också. Inte varit utomlands på 13 år. (Men ska iväg i höst) min son lämnade jag aldrig. Han var över 1 år när någon hade honom några timmar på dagen. Knappt hans pappa fick hålla i honom. Däremot är jag inte naiv utan tror illa om folk tills dom bekräftat motsatsen. Sorterar och skriver listor gör jag också. De är så befriande!

    Dessutom kan jag vända från den mest kärleksfulla moder Teresa till ett iskallt monster på en knapp sekund. Och förändringen syns så väl. Hela mitt utseende ändras.

  2. ”underhållande” och fin blogg🙂 känner igen mig på många punkter, speciellt på ovanstånde inlägg. Så bor jag i Oslo och irriterar mig på deras förkärlek till smörrebröd istället för varm lunch!

    • Tack så mycket Vanja. Det var så fint att höra.
      Haha, ja vi är nog inte de enda som skakar på huvudet åt deras smörgåsar. Hur länge har du bott i Oslo/Norge?

      • Nej, jag kan tycka det blir så tungt att alltid hamna i skärselden som svensk. Efter ett tag så blir det tröttsamt när man ska stå til svars för melodfestivalen, OS och varm mat. Jag har bott här i 3 år snart. Hur länge har du bott här? och varför flyttade du hit?

      • Jag har bott i Oslo i sammanlagt fem år men i Norge i nio år. Jag flyttade hit för att jag träffade en svensk som bodde och jobbade i Norge, och flyttade ihop med honom. Själv?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s