Debatten om mat till norska skolor

rädisorFör att fortsätta debatten med varm mat till dagis- och skolbarn i Norge så vill jag bara påpeka några saker först. För det första så är det inte norrmännen jag klagar på, de är inte sämre föräldrar än någon annan, om det nu är någon som tror det. Jag menar heller inte att vuxna människor ska vara tvungna att äta två mål varm mat varje dag, det är barnen jag fokuserar på. Växande barn som behöver mycket mat för att orka växa, orka lära sig och orka röra på sig.

En fråga som jag ställt mig många gånger (och som ingen verkar kunna svara på heller) är: Varför har de allra flesta arbetsplatser i Norge en kantin, ett kök med matsal där man kan köpa varm mat, sallad och en buffè med smörgåsar att själva mecka ihop under lunchen, medan barn får med sig mat i väskan? Det verkar inte som om det finns möjlighet för att placera maten i ett kylskåp heller, vilket innebär att t. ex den som har med sig två smörgåsar med ost som pålägg har väldigt svettiga smörgåsar efter några timmar i rumstemperatur. Varför ska vuxna få möjligheten att äta färsk mat, vare sig den är varm eller kall, men inte barnen?

I mitt förra inlägg så skrev jag att jag skulle berätta om den debatten jag hade på Facebook med en norrman. Min svägerska hade lagt ut en artikel om forskning i Norge på barn som fått varm mat. Jag kommenterade genast ganska friskt med att säga att det var lite synd att de forskade på något så självklart, när de bara behöver titta på grannlandet för att se hur varm mat fungerar på växande barn. Det tog inte lång tid innan det kom två kommentarer om att det faktiskt var föräldrarnas ansvar att se till att barn fick mat med sig. Jag kontrade med att det fanns föräldrar som inte tog detta ansvaret, eller som hade råd att skicka med sina barn sunda alternativ varje dag. Den ena ”motståndaren” uttryckte då att det då skulle bli lika dålig mat som på sjukhus och sjukhem – dvs ihjälkokt och utan näring. Detta gjorde mig lite provocerad, och jag tog i ganska mycket för att få ett mer genomtänkt svar. Detta är vad jag skrev:
Varför alla norrmän blir så hatiska så fort man tar upp varm mat i skola/dagis förstår jag inte. Den här forskningen visar ju att barn, föräldrar och lärare får något fint utav det på alla sätt och vis. Man kan lika gärna börja ta med eget toalettpapper för ungarna att torkar sig i röven med, för det kan ju hända att det är samma papper som de använder på sjukhus.

Då kallade hen mig hårsår = känslig, och undrade varför det kom så många utlänningar till Norge om det nu var så dåligt. Jag (med mina graviditetshormoner) tände då till om möjligt ännu mer och proklamerade att vi kom till Norge bara för att ta deras pengar. Så valde jag att inte delta i den debatten på några kommentarer för att jag behövde lugna ner mig och inte skriva fjantiga saker som bara skulle uppröra. Jag var vid detta laget ganska upprörd, men det skulle blir värre.

Mat var inte en sak man skulle lägga pengarna på, när det fanns så mycket annat i skolan som kunde förbättras. Hen förslog att det skulle läggas pengar på att utbilda föräldrarna till att göra bättre och nyttigare matlådor. Då – mitt i natten – började jag gapskratta och ifrågasatte om det verkligen var det hen menade. Att vi istället för att erbjuda barnen mat på skolan skulle lära upp föräldrarna! Och vem skulle betala politikerna/lärarna/kockarna att resa ut till alla föräldrar i detta avlånga land för att stå i deras kök och peka med fingrarna om det blev smörgås med chokladpålägg flera gånger i veckan? Det var det hen menade. På fullaste allvar.

Jag försökte förklara att det var föräldrar som inte hade råd till att sända med nyttig mat till sina barn varje dag. Det var hen inte alls enig om, men var vi eniga om något överhuvudtaget vid det här laget? Hen menade alltså att det inte fanns fattiga familjer med fattiga barn i Norge.

Här blev jag mållös. Att en norsk sitter och påstår att det inte finns några fattiga människor i Norge gjorde mig väldigt rädd. Mörkrädd. Hur många är det som faktiskt håller med om detta? Hur kan de blunda? Hur kan de inte se?

Debatten avslutades då hen skulle gå till sängs, och jag kände att jag också behövde sova då denna debatt utspelades vid midnatt. Jag önskade då godnatt och lade med en länk till Rädda Barnen där de skriver om barnfattigdom i Norge, ifall hen inte kunde somna.

Och därmed avslutades min första med absolut inte sista debatt mot att införskaffa mat till växande barn i Norge.

Vad tycker ni om uttalanden från mig och motparten? Jag säger inte på något vis att detta är alla norrmäns åsikter, bara en enda människas åsikt. Och min åsikt. Som jag kommer fortsätta stå för.

2 reaktioner på ”Debatten om mat till norska skolor

  1. Digger engasjementet ditt! Og at du sendte med lenke til Redd barna🙂
    Jeg mener at barn klarer seg bra på matpakker, men syns det er trist at frukten ser ut til å forsvinne fra skolene.

    sv: Takk🙂 Jeg syns det er så koselig å få julekort selv, så prøver å være flink til å sende ut selv. Til neste år er det én ekstra som smiler på julekortet deres. Tenk!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s