Förlossningsrädslan som kommer och går

SucculentJag är gravid i vecka 30 och börjar långsamt vänja mig vid tanken att jag än en gång måste släppa kontrollen över min kropp och pressa fram en hörnsoffa ur ett sugrör. Min förra förlossning var inget att hänga i julgranen, men hur många kvinnor är det som jublar över att föda barn? Jag har dock hört om de stålkvinnor som säger att de utan tvivel skulle kunna föda på löpande band och de som inte aaaaaaaalls tyckte förlossningen var något obehagligt.
Jag delade min första förlossning med mammagruppen några veckor efter födseln, annars tror jag inte att jag pratat så mycket och detaljerat om den. Förrän nu.

När jag skulle gå till barnmorskan för kontroll i vecka 26 så beklagade jag mig över att jag trodde att jag hade förlossningsskräck, eftersom barnmorskan nyktert konstaterade det under förra förlossningen när jag låg och skalv under de första centimeterna. Jag blev helt ärligt livrädd och förstod inte alls hur jag kunde ha förlossningsskräck när jag inte alls var rädd under förlossningen. Så jag fick förlossningsskräck där och då, mellan 3 och 5 centimeters öppning instängd i ett rum tillsammans med en trött sambo och en radio som spelade Queens.

Min nuvarande barnmorska informerade mig om att det är väldigt vanligt att få okontrollerade ryckningar i kroppen under förlossningen, det är kroppen som frigör sig med energi och adrenalin. Detta för att skapa egen smärtlindring till den belastade kroppen. Hon hänvisade mig till Ullevaal, där jag ska föda fram mitt andra barn, och jag fick prata med en barnmorska som har mycket erfarenhet med förlossningsrädda mammor och pappor. Hon lyssnade på hur min version av min förra förlossning var samtidigt som hon läste den lilla förlossningsberättelsen som jag tog med från förra BB, och frågade sedan vad jag ville få höra. Jag ville höra lugnande ord och statistik, och fick mycket bra information om hur man kan göra som andragångsfödande. När jag var färdig med samtalet och kunde gå ut från sjukhuset (jag HATAR sjukhus) så kände jag hur jag skalv inombords som om jag redan varit med om en miniförlossning.

Nu kan jag ligga vaken om nätterna och liksom ha en inre dialog med mig själv, där jag säger åt mig hur jag ska andas under varje värk, vad jag ska skriva i mitt förlossningsbrev och vad jag ska göra om jag får möjlighet under förlossningen. Jag ser verkligen inte fram till förlossningen, men ska definitivt förbereda mig bättre denna gång.

Dessutom har jag ju gjort det en gång tidigare – vilken jävla bedrift!

6 reaktioner på ”Förlossningsrädslan som kommer och går

  1. Du har ju som sagt redan gjort de en gång. Du klarar den här gången också. Dessutom är sjukvården fantastisk så ingenting kommer hända med dig eller bebis. Men jag förstår att du är rädd. Jag hade riktig panik innan och under min förlossning så jag vet. Kram och lycka till ♥

  2. Du kommer att fixa det.. Ja det kommer du att höra många ggr förstås, men jobba med det och fundera på vad du kan göra för att du skall vara lugnare..

    Kram Mia

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s