Tillbaka till svenska jaktmarker?

örebro

Ibland känner jag att jag bara vill resa mig ut vilken stol det än är jag sitter i och ta första bästa tåg/flyg/buss hem till Sverige igen. Jag saknar min familj, jag saknar mina vänner och jag saknar den svenska mentaliteten – även om det inte är världens kulturkrock att möta norrmän varje dag.

Jag skulle vilja lämna sonen hos mormor och gå på date med min sambo. Jag skulle vilja träffa mina fantastiska vänner oftare än kanske en gång i året. Då kunde vi sitta på café och bara prata i timmar, åka på små utflykter med barnen och se i gamla fotoalbum och vrålskratta åt våra försvinnande minnen.

Jag skulle också vilja kunna gå i matbutiker och ha ett betydligt större utbud att välja mellan, jag skulle vilja slippa irritera mig över att hur mycket vägavgift vi än betalar så suger de norska vägarna balle! Jag vill att sonen ska få varm mat på dagis varje dag, och jag skulle vilja kunna sluta känna mig som en utlänning. Jag gör faktiskt det, känner mig som en utlänning that is.

Men jag trivs så bra i Norge, norrmännen är mycket varmare och trevligare än vad svenskar är, även om det är näst intill omöjligt att komma nära inpå en norrman. Det är enklare att få sig ett bra jobb (det var det i alla fall för mig), och om du så småningom blir en person med en ”normal” inkomst så kan du resa utomlands en eller flera gånger om året, renovera hela huset eller ha två bilar. Det förstås, du skal spela dina kort rätt. Forskuddsarv och sms-lån är ord som man lär sig när man kommer hit.

Jag kan inte välja om jag vill bo i Norge eller i Sverige. Det finns både nack- och fördelar med bägge länderna. Jag är för kär i Norge för att flytta, men mitt hemland kommer alltid vara Sverige.

Vad tycker ni svenskar i Norge, ni norrmän i Sverige och ni som bor där ni faktiskt är födda?

7 reaktioner på ”Tillbaka till svenska jaktmarker?

  1. Jag saknar DIG! Önskar vi bodde närmre varandra så att vi kunde ses mer. Trilla över på en fika, bröla på balkongen eller ha fotosession närhelst andan faller på, även om vi kanske inte skulle ses så ofta fantasin vill tro. Men ändå, vi borde bo närmre varann. Så är det bara. Hade jag haft råd hade jag tagit första bästa flyget och kommit och kidnappat dig från jobbet, kidnappat sådär som du och Lin gjorde när jag fyllde år i källaren i Öret, om du minns..? Det vore nåt det!

    Mosa saknar Kosa! Puss och kram och klem (och sölepytt?! Enligt internet, det-där-du- vet, är det puss på norska? tss)

  2. Jeg er bergenser i Ski, så jeg har jo ikke akkurat flyttet til et annet land. Men det føles litt sånn likevel, hehe.
    Kjenner meg igjen i mye du skriver, jeg har jo tross alt bodd 27 år i Bergen, og 1,5 år i Ski..Jeg savner vennene mine og nettverket mitt, jeg har jo venner her også, men det er jo ikke helt det samme. De fleste og de beste vennenne mine bor i Bergen. Og det er vanskeligere å bygge opp et nytt nettverk når man er voksen.
    Hvor lenge har du bodd i Norge egentlig? Hadde du noen tilknytning før du kom hit?
    Både meg og mannen er fra Vestlandet og hadde mer eller mindre ikke noe nettverk da vi kom hit, men han har fått flere venner på jobben som han er med utenom arbeidstid enn jeg har. Men han jobber med menn på samme alder, de spiller fotball sammen og da er det lettere å ha mer til felles.
    Jeg jobber og med menn på min alder, og da går man liksom ikke ut å tar en kaffe sammen etter jobb, hehe. Selv om alle er veldig greie altså, men jeg tror det hadde blitt litt rart både for min mann og deres koner/kjærester.
    Jeg tror dette er den lengste kommentaren jeg har skrevet på en stund😉

  3. Hej, trillade in här och dog lite bland alla fina bilder – du är verkligen grym på att fota! Hurra!

    Jag bodde en period i Norge när jag var liten, när vi sen fyllde 18 hade jag en del kompisar som flyttade över gränsen för att jobba som Au Pair och jag kände mig alltid hemma när jag var och hälsade på. Men sen någon gång för X antal år sen och jag fick börja pendla till Oslo då och då för jobbets skull så insåg jag att njae – jag ska nog inte jobba där i alla fall. Inte i den branschen.
    Om jag borde bo i Sverige däremot? Det vettesjutton, det är ju kallt här.

  4. Sv: Tack – mina chanser är nog inte så stora och dessutom har jag ju redan bloggat från just Fuerteventura i år när jag och yngsta dottern drog iväg på solosemester..🙂

    Jo, jag kan en del norska men eftersom jag använder det väldigt, väldigt sällan så faller det ju ifrån mig mer och mer. Men dialekten kommer jag nog alltid kunna framkalla (tröndelag) även om orden försvinner ett efter ett!

  5. Jag känner också igen mig i det du skriver, saknar familj och vänner samt den svenska maten! Men samtidigt så känner jag att jag inte kommer flytta tillbaka till Västerås.. saknar inte det för fem öre. Nåja, några interiörsbutker och restauranger men inte mer än det.

    Tror jag och familjen kommer bo kvar i Norge tills vidare. Och det hoppas jag att ni också gör!❤

  6. Jag saknar precis samma saker som du gör, och visst längtar man ihjäl sig efter det där typiskt svenska ibland. Men nej, jag är också alldeles för kär i Oslo och norrmän för att flytta. Man får rätt och slätt stå ut med att vara svorsk.

    Klem

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s