En helt vanlig jävla vardag

cava

Nu måste jag ju tona ner lyxen som framgick av eventet jag var på i fredags. Jag är ju fortfarande samma gamla vanliga, och det är fortfarande lika mycket skit i hörnen även om jag fick dricka cava med vackra damer i några timmar.

Här om dagen satt jag och läste min egen blogg. Ja, jag är så självupptagen att jag gör det ibland. Jag läste hur som helst om vår roadtrip som vi tog i förbindelse med semestern förra året, då vi åkte till Stockholm. Det var mycket jag hade glömt som vi hade gjort, men nu fick jag samma goda känsla som jag hade då vi var ute och åkte. Så eftersom jag hade dokumenterat så noggrant då så ville jag dokumentera en helt vanlig jävla onsdag hos mig.
Så här såg dagen ut – i detalj:

Vaknade 6.15 och knackar på telefonen för att den skulle snooza mer. Släpar mig upp 6.32 och kliver in i duschen som envisas med att bara skölja kallt vatten över min kropp. Jag schamponerar, tvålar in och sköljer ur, kliver ur duschen och i min handduk med norska flaggan på som min lillasyster köpte till mig när hon var i Bulgarien.
Eftersom jag har ett vackert överflöd (läs: helt lagom) av produkter från Sebamed, så smörjer jag in mig från topp till tå med det och känner hur min hjärna ville säga: Du har inte tid med det här! Spola fram till de dagliga bestyren är färdiga och ut kommer sonen sömndrucken ur sovrummet och proklamerar att han måste kissa. Det får han. Han klär på sig (nästan själv) medan han sjunger vad han gör och jag småler för mig själv när jag packar ner hans matlåda. Varm oboy, ägg, yoghurt, två smörgåsar, russin och massa gurka. Vi pratar om allt och ingenting, borstar varandras tänder och småspringer ner till den kalla bilen. Sonen säger att han vill ha en varm bil. Jag instämmer.
Vi hinner ut på stora vägen för att så stå i kö i ca 20 minuter innan jag äntligen får lov att köra i normal hastighet till dagis. Väl där släpper jag av honom på den andra avdelningen och kysser honom hejdå på huvudet. Han är för upptagen för att säga hejdå, det är barn som pärlar vid frukostbordet.
Dagens mest stressiga göromål är färdigt. Jag kastar mig in i bilen och inser att jag har exakt tio minuter på mig tills tåget går från stationen. Vägen till parkeringsplatsen är full med små barn och vägar fulla med is. På något vis hinner jag fram i tid och får till och med en sittplats på tåget.

Jag kommer fram till (här har ni redan slutat läsa va?) jobbet och köper mig en ost, två knäckebröd och en helt ny fruktsmoothie som blir dagens smartaste val. Så äter jag frukosten vid skrivbordet mitt, hälsar på en kollega och påpekar att hon var extra snygg idag, och gör mina arbetsuppgifter lagom till lunch. Då går jag och köper mig älgbiff med potatis och massa gurka och äter även den måltiden vid skrivbordet.

Klockan ett är det möte, och två timmar passerar fort även om jag i starten satt och gäspade högljutt för att det var syrebrist i rummet.
Klockan 16:30 är det hemgång (jobbade ju på lunchen ju, så då kan jag gå tidigare) och jag tar sällskap med min väninna som ska ta tåget åt andra hållet (Drammen). Vi pratar om dagisbarn och lustiga arbetsuppgifter innan vi vinkar av varandra och sätter oss på varsitt tåg. Jag stirrar på telefonen hela vägen till min station utan att registrera vad jag egentligen tittar på. Packar in mig själv i bussen och kliver ur tillsammans med massa andra människor på min hållplats. Jag registrerar dem bara, de registrerar mig.

När jag kommer hem blir sambo rädd när jag smäller i dörren men serverar mig stekt lax, potatis och gurka när jag sätter mig ned vid köksbordet. Vi äter och pratar om våra jobb och jag tänker på hur trevligt det ska bli att få hämta sonen hos sin bästa vän om 30 minuter. Jag Instagrammar inte ens maten. Vi äter med god aptit upp maten och promenerar till bilen hand i hand.
Väl framme hos väninnan så vill först inte sonen åka hem. Han vill måla. Så vill han åka hem, men vi föräldrar måste ju prata lite först. Mamman är ju så trevlig att jag vill ta med henne hem och ha som sällskap.
När vi ska gå ut till bilen ropar väninnan till min son: Jeg er glad i deg! och mitt mammahjärta smälter. Sonen berättar att han har ätit fem korvar och att han ska följa med till väninnans stuga snart, där de ska åka skidor tillsammans. Jag och sambo lyssnar och hummar. Jag frågar om sonen vill bada eller duscha, men han insisterar på att lägga sig med en gång. Han får som han vill.
När vi kommer innanför dörren borstar jag tänderna med en gång på sonen, och han stryker mig över ansiktet som han alltid gör. Han spottar och jag lyfter upp honom så han kan dricka vatten ur kranen. Han kissar, klär av sig och går och lägger sig i sängen. Sambon påminner honom om att han ska säga godnatt till mig och jag får flera minuter till mitt förfogande där han sitter i min famn och jag får krama honom hårt och borra min näsa i hans nacke.

Så vänder jag mig om och sätter min framför datorn och BAM! Här är jag nu.

Hur många av er läste från början till slut?
Hur ser din vardag ut – jag vill veta!

3 reaktioner på ”En helt vanlig jävla vardag

  1. Jag läste!🙂 Såna här inlägg vill jag få fler av, underbart ju. En inblick i bästa Kosas vardag❤
    Här har det varit plugg för hela slanten idag, inte särskilt spännande. Har precis stängt ner pluggdokumenten sedan surfpauserna blivit allt längre… Två hockeystinna herrar sitter och brölar och jublar i vardagsrummet, slutspel minsann. Snart dags för mig att borsta tänderna och krypa i säng med boken jag börjat på flera gånger de senaste dagarna, men somnat av trötthet i, mitt i inledningen… Bättre lycka ikväll, kanske?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s