Jag måste ju äta upp alla mina pengar

Hello there lady

Jag går rätt på sak och säger: Hur fan har folk råd?

En släkting köpte ny bil alldeles nyss, och i samma släng fick jag höra att en kollega också köpt ny bil. Inget fel med det, vill man ha ny bil och har råd så ska man absolut unna sig det. Men jag förstår inte var folk får sina pengar ifrån? De renoverar från golv till tak (det är väl inte billigt att renovera någonting), de åker på semester två gånger i året – och kanske en liten weekend till London för att shoppa med tjejgänget eller en golf tur till Mallorca med grabbarna. De har en garderob fylld med skor, ett Smegkylskåp och en städerska som kommer en gång i veckan och viker kläderna som en liten bonus. De har gymkort med personlig tränare, de äter på restaurang och har alltid nyaste telefonen/kameran/plattskärmen/TV:n.

Är det avundsjukan som talar? Jag blir lite osäker när jag ser mina ocensurerade tankar på en dataskärm.
Jag kan ju berätta vad jag har.
Jag har en bil som går sönder med jämna mellanrum. Bilen är från 2001 så det är ju kanske inte så konstigt att den pajar då och då. Vi kan inte sälja bilen för det är ingen som vill ge något för den.
Vi har inte renoverat någonting i lägenheten som vi köpte för drygt ett år sedan. Vi har inte rest på semester utomlands (Sverige och Köpenhamn i ett dygn tycker jag inte räknas) på de snart nio åren vi varit tillsammans. Vi äger inte tillräckligt med skor (tre personer) för att tillsammans fylla en garderob, vårt kylskåp skriker om kvällarna för att det självdör sakta av ålder, och en städerska skulle vi aldrig ha råd med.
Jag har inget gymkort – tränar gratis på jobbet (tack och lov för det), vi äter sällan på restaurang eller beställer take-away och måhända vi har varsin iPhone, men min kamera och vår TV är minst fyra år gamla.

Vi är dåliga på att spara pengar, men det måste ju finnas fler som inte klarar att spara mer än 1000 kr i månaden här i Norge? Sitter ni alla på kreditkort som Lyxfällan snart kommer och klipper, eller är ni verkligen penganazister och unnar er ingenting?

Jag vill veta hemligheten!

11 reaktioner på ”Jag måste ju äta upp alla mina pengar

  1. en del av hemligheten här i Norge är i alla fall att många får startkapital av sina føräldrar när dem køper sin førsta bostad- dem får pengar/arv av føräldrar och släkt.Pluss att många varit många år på bostadsmarknaden och kan sälga med stor vinst och då køpa sig upp och ha mer råd, får därmed bätre lånevillkår på banken- kan baka in sina billån där, refinansiera osv. Det tar tid att komma dit før oss som inte får något- som måste kämpa helst själva från starten. Men det går ju. Man kan också skaffa sig en utbildning och därmed få mycket høgre løn osv.Du kan kolla denna sidan om ekonomi från norrmänn: http://www.pengavett.no. Där skriver många norrmänn om deras privata ekonomi. Massa råd och tipps om allt møjligt och smarta grejer man kan gøra🙂

  2. Det er nok en god del som har belånt sine leiligheter og hus med mer enn man burde. Det har jo vært litt lånegalskap i Norge de siste årene. Og det er ikke veldig vanskelig å få lå i bank, og enda lettere å få masse kredittkort!
    Det gjelder jo helt sikkert ikke alle, noen er bare flinkere med penger enn andre🙂 Altså at de har mindre daglig forbruk og derfor råd til ny bil/oppussing.

  3. Jag förstår dina tankar och jag känner mig träffad trots att jag inte bor i Norge. Är nämligen på jakt efter en ny bil nu och jag är inte alls rik! Och jag köpte nyligen en helt ny soffa….så med detta i åtanke är jag säkert rik i andras ögon! MEN, jag går aldrig ut, köper i princip aldrig nya kläder, spenderar inte pengar på någon vardagslyx mer än mat. När jag köper något är det alltid väldigt tydligt genomtänkt hur jag ska ha råd med det och jag köper nästan alltid på avbetalning och sedan ser jag till att betala av det innan jag köper nästa sak på avbetalning. Inte särskilt ekonomiskt säkert men det är mitt sätt att överleva. Min bil som jag har nu är en 1996 och den är som din bil, den går sönder minst ett par gånger om året med en kostnad på cirka 3-4000 varje gång. Jag känner att det är inte värt längre att betala dessa pengar för att laga den utan tänker att det är bättre att lägga de pengarna på en ny bil. Det blir bäst i slutänden! Jag måste ha en bil för om jag inte hade det skulle jag inte komma någonstans…så det är en nödvändig vara för mig…ingen lyx! Men jag känner att jag blir dömd om jag köper en ny bil när jag egentligen inte har råd med det! Och det känns jobbigt! Men det gäller att hushålla med de pengar man har! Skulle jag har råd att spara 1000:- i månaden skulle jag känna mig oerhört rik!

    Och sist men inte minst, SJÄLVKLART räknas semester i Sverige och Danmark med….och även Norge…det kostar minst lika mycket om inte mer att resa runt på såna ställen! Semester är också något jag inte har råd med…fast det är heller inte prioriterat! För mig är bilen och en ny kamera mera prioriterat och uppskattat! :O))

  4. Vilka bra tankar och så modig du är som skriver om det! Och visst undrar man hur folk har råd med allt. Dock känner jag mig nu väldigt träffad då jag har både ny bil och renoverat lägenheten, har nya kläder i garderoben och alldeles för många skor, äter ute ibland och åker på semester… Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag kommer från typisk svensk arbetarklass och har inte fått så mycket gratis. Däremot har jag alltid varit sparsam och medveten om vad saker kostar. Jag har använt erbjudanden när de dykt upp och inte förhastat mig. Jag satsade alla sparpengar i en första lägenhet redan som student i Sverige, och har sedan ”köpt upp mig” med hjälp av värdestigningen. Jag har börjat med att tänka vad jag ska spara varje månad och anpassat utgifterna därefter. Jag äter billig mat, jag går och cyklar istället för att åka taxi eller spårvagn, jag dricker lite alkohol, och speciellt ute på byn, jag köper aldrig tidningar eller magasin. Det kan ju verka som små utgifter, men jag tror stenhårt på att det är utgifterna man blir rik på; inte intäkterna.

    Så ska vi förstås inte glömma lönen. Jag tjänar bra och undrar ibland om jag verkligen är värd den där lönen… Lilla jag liksom. Men det är konstigt med det; man får inte mer pengar över ju mer man tjänar; man anpassar bara levnadssättet. På motsvarande sätt har jag varit tvungen att justera mig när jag plötsligt blev ensamstående. Betydligt högre huslån och fasta månadskostnader.

    Det är bevisat att mer pengar inte gör människor lyckligare, och det är jag säker på stämmer! Samtidigt är vi nog få som klarar att inte snegla på grannen som tjänar mer och undra hur man ska komma dit. Det viktigaste är nog att försöka vara nöjd med det man har. Det är ju inte destinationen på semestern som spelar någon roll eller vilken bil man har; det är ju sällskapet på semestern och passagerarna i bilen som betyder något; att man är älskad och får älska tillbaka.

    Oj, så långt det blev, men det är ett så intressant ämne! Skulle gärna prata mer om det. Och det är nästa helg jag får besök, så ses jättegärna på lördag! Jag sms:ar dig imorgon🙂

    Kram!

  5. Jeg ønsker meg et pengetre! For her har vi ingen arvede penger eller skyhøye lønninger, men vi har et rekkehus som er halvveis oppusset (og jeg begynner å innse at det sikkert aldri blir ferdig), ingen bil – og jeg har ikke lappen engang (det koster så sykt mye at jeg overhodet ikke er inspirert til å begynne på teorikurset). Men! Vi skal på tidenes ferie for overskuddet av hussalg i fjor. Det er helt idiotisk å ikke bruke pengene til å betale ned på lånet, men det er once in a lifetime. Noen dårlige valg må man ha lov til å ta🙂

  6. Precis som flera innan mig kontaterat; de lånar pengar. lånar till bil, lånar till hus, lånar till semester, lånar till renovering, lånar till båt och i veckan när jag drack kaffe med min bästa kompis så berättade hon att en bekant till henne tagit smslån för att köpa en katt (vilket är helt sjukt om du frågar mig!). Att sätta sig i skuld är inga problem för folk, vad de inte tänker på är att de själva inte äger båten eller bilen, det gör banken och tänk på katten som även den ägs av banken… Det är för lätt att få tag på pengar och det är ett problem som xäver sig större och för många unga så är det inte konstigt att ta lån för de är ju sådant man gör…?!! Bra att du tog upp detta, kul att höra andras reflektioner🙂 Kram från Ystad (som inte ens äger en bil och bor i Hyresrätt)

  7. Jeg tenker litt at alle de tingene ”alle” har, er enkeltting dratt ut av sammenheng og laget inn i en sånn perfekt person som har ALT. For min del kan jeg tenke meg at for eksempel de som har kjøpt seg hus, bruker penger på oppussing, men der igjen reiser de ikke på ferie, har dyr bil eller har hushjelp. Kanskje har de hushjelp, men spiser aldri på restaurant? Man skal ha eksepsonjelt mye penger for å ha råd til alle de tingene, men jeg tror man prioriterer ut fra det man har. Hvis man ønsker å pusse opp f.eks, så sparer man og så kan man bestemme seg om man vil sparingen skal gå sakte, eller fort – ved å enten kutte på ting, eller IKKE kutte på ting. Så handler det også om å gjøre smarte valg som kan lønne seg frem i tid, som f.eks huskjøp og oppussing (som forøvrig ikke trenger å koste stort!) og slike ting. Gå igjennom økonomien post for post, hva kan man spare inn på, bytte forsikring og slike ting..😀

  8. Oj, vilka intressanta diskussioner! Även jag kommer från en svensk arbetarfamilj med lågutbildade föräldrar. Vi har huset belånat till 85% och amorterar varje månad. Handpenningen fick jag ihop till när mitt ex köpte ut mig från huset vi byggt tillsammans – mycket slit bakom de pengarna. Hero och jag har renoverat småsaker i huset, men inte sådant som har kostat några större summor och vi har dessutom gjort allt själva. Jag har aldrig tagit ett sms-lån eller köpt på avbetalning och skulle aldrig göra det heller. Sedan jag var 14 har jag arbetat varenda sommarlov och i lite äldre åldrar även på kvällar/helger under tiden som jag har pluggat. Jag har 315 högskolepoäng och ett välbetalt jobb för min ålder. Jag köper kameraprylar för pengar som jag drar in på fotouppdrag i företaget jag har vid sidan av min anställning – jag arbetar således mer än 100%. Jag köper nästan aldrig tidningar/skor/kläder/prylar (jag har seriöst kläder/skor i garderoben som är 10 år gamla och som fortfarande används), fikar på stan, åker taxi eller går ut på restaurang. Jag skäms inte över ”ärvda” kläder, utan tar glatt emot om det är fint och passar. Min vinterjacka är tre år gammal, likaså mina vinterkängor. Jag åker buss till/från jobbet och har gratis gym på jobbet. Jag sparar ganska nitiskt och prioriterar resor.

  9. Hum hum… Bra ämne! Jag tror till att börja med att allt blir enklare när man blir sambo, med det sagt så är jag tyvärr singel så jag försöker spendera mina pengar ”smart”. Har ungefär hälften efter skatt nu när jag pluggar och driver eget, jämför mot vad jag hade för ett år sedan när jag var anställd, men jag känner faktiskt inte alls av det. Jag har långsamt byggt upp en bra basgarderob med kvalitetsmärken och behöver egentligen inte shoppa några mängder kläder eller skor, bara nåt billigt tillskott här och där. Samma sak gäller smink och sånt, och vad gäller inredning så är jag inte så ombytlig så när jag väl köper nåt kommer det förmodligen vara kvar länge. Jag äter inte ute så ofta, så när jag väl gör det behöver jag inte bry mig om vad det kostar. Tror det handlar om att tänka långsiktigt och att anpassa ”mun” efter matsäck, men för mig har det gått automatiskt i och med att levnadsvanorna har ändrats. Jag har egentligen bara två stora såll i min ekonomi, det ena är min hund och det andra min bil. De två kan man inte riktigt styra över och kostar ALLTID mer än vad man tror

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s