Vem är jag?

Eftersom ni var så snälla och presenterade er, så känner jag att jag vill presentera mig själv. Man kan läsa lite om mig här, här eller här, men jag känner att presentationerna är ganska generella. I denna presentation vill jag vara lite mer öppen. Som jag skulle önska att alla bloggare var. Jag medger att jag älskar att läsa alla vackra bloggar där det bara festas med modellsnygga vänner, äts på hotell, bloggas från flygplanet på väg mot nya resmål eller fås gratis (som egentligen är sviiiindyra) saker. Jag gillar känslan av att tro att folk verkligen har det så varje dag. Men jag är lika kär i vardagsbloggarna. Där man får se skiten i hörnen, ångesten som lurar mellan raderna och den där dubbelhakan som alla egentligen har men som aldrig tycks ses på bild.

Jag är en överanalyserande, negativ, känslig, dumsnäll kvinna som får visa leg på Systembolaget men som ser ut som en kärring i kroppen. Jag ursäktar mig mer än gärna, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Jag tror att alla andra människor är bättre än mig, och har aldrig förstått det där med att se folk nakna för att slappna av. Nu vet jag att det är en metafor, men jag skulle bara jämfört mig med de andra kropparna.

När jag inte snackar skit om mig själv så har jag alltid en ångestboll i magen över min son. Min son är mitt allt (så säger alla mödrar) och om han skulle växa upp och inse att han hade en dålig barndom så skulle jag skjuta mig själv. Jag är dålig på att leka med honom, men vill gärna pussas och kramas. Han leker hellre med sin far, som har musklerna att kunna kasta honom upp i taket, så får jag stå för oron och det praktiska med att ha barn såsom matlåda, dagisavgift och vaccin. Typ.

Om jag fick välja så hade jag varit en fotograf som kunde välja mina uppdrag baserat på min egna lust, inte på grund av att få pengar in på banken. Jag hade haft en utbildning och rest utanför Europa innan jag stadgade mig. Jag hade börjat träna i tidig ålder så att jag kanske idag hade tyckt att det var roligare än det är. Just nu tränar jag några månader i året, för att pausa och börja igen. Det är därför jag är mullig, på gränsen till fet. Jag hade valt att vara kaxigare i skolan, inte brytt mig så mycket och förmodligen gjort lite fler hyss. Jag hade tvingat mig själv att vara mer intresserad av smink och hår, för jag tycker det är roligt att fixa till mig, men jag kan inte för jag har inte övat. Jag hade valt att inte vara mörkrädd och att i stället vara rädd för spindlar eller något. Man möter ju mörkret varje dag, men kanske inte spindlar.

Och eftersom jag är som jag är så måste jag ursäkta för ett otroligt långt inlägg som antagligen ingen har orkat läsa. Vem vill läsa om en anonym bloggare när det finns kändisar att lägga tid på. Thank you for your time.

10 reaktioner på ”Vem är jag?

  1. Och jag har läst och konstaterar att det är just de där gråskaliga och ärliga detaljerna om oss som gör oss intressant. Du är intressantare; långt intressantare än glossiga och välputsade modebloggare! Kram (och jag har fortfarande att skriva under ditt förra inlägg för jag läser också allt du skriver:))

  2. Underbart som alltid i din blogg. våra bloggar är ganska lika. Vi är öppna och ärliga. Visar hur våra liv verkligen är både i glädje och sorg. en stor anledning till att jag älskar din blogg! Kram på dig fina vännen som behöver vara mycket snällare mot sig själv.

  3. ”Jag är en överanalyserande, negativ, känslig, dumsnäll kvinna som får visa leg på Systembolaget men som ser ut som en kärring i kroppen.”

    det låter som jag ju..!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s