Skriiik!

Detta inlägg ska inte läsas om läsaren blir provocerad av fåniga egoistiska negativa tankar. Nu när jag avrått er så kan ni inte klaga. För det är nämligen jag som ska klaga i detta inlägg. Jag ska klaga så mycket på allt jag kan komma på, så att jag inte har något att klaga på längre. Jag behöver få ut alla elaka monster som tuggar sönder min kropp inifrån.
Så läs inte då!
Jag är trött på att vara så utseendefixerad. Man kan inte tro det, men jag tänker varje vaken sekund på hur jag ser ut och hur ful jag faktiskt är. Jag analyserar också andra hela tiden (det ni, det får ni tänka på nästa gång vi ses) och förundras över hur vackra de är. Varför är inte jag lika vacker? Det är ingen som vill fotografera mig, och vad kan det bero på? Jo, en sekund av fröken K är inget man vill spara på.
Jag är trött på att vara snäll. Enda anledingen till att jag är snäll är för att jag är för ful och fet för att vara elak. Jag vågar inte säga ifrån, för då kanske folk upptäcker hur grotesk fröken K är. Jag får aldrig ragg på krogen och det har inte med snällheten att göra, men det faller mer in på första punkten. Jag vill inte vara snäll. Jag vill inte gråta när jag ser gamla människor skaka, jag vill inte få ett sting i hjärtat när jag ser någon behandlas orättvist. Jag vill skita i det, och bry mig om mig själv! Sköt dig själv, och skit i andra.
Jag är trött på mina monsterarmar, mitt äckliga hår som jag aldrig får tid att klippa, jag hatar min forna rumpa som ser ut som två fläskiga apelsiner, varför är mina tuttar så små när jag är så tjock?
Jag är trött på att mina blommor dör.
Jag vill vara en bättre fotograf.
Min musiksmak suger, och det har den gjort hela mitt liv.
Vid fester så tog folk med sig sin egen musik, för att min sög! Söööög!
Jag kan inte städa, jag kan inte träna, jag kan inte dansa eller sjunga. Jag kan ingenting, och jag kommer aldrig tillföra världen någonting!
Varför fiser jag inte parfym? Och varför ser jag inte så där mysig ut när jag vaknat?
Jag hatar mitt skratt. Min humor. Mina nysningar, mina hostningar, min lukt.
Jag har fått fast jobb, men inte fan kan jag njuta av det då jag är sjukriven för lite fjantig vertigo. Jag kan fan inte jobba för att det snurrar så mycket! Förtjänade inte jag det jobbet? Vad har jag gjort för att förtjäna denna kropp, denna inskrumpna hjärna och detta liv?
Det enda i mitt liv som jag är glad över är min son och min sambo, mina vänner (som alla är gudinnor och jag förtjänar dem inte) och min familj (som alla är smala och smarta – var är mina gener?)
Jag är inte frisk, men jag vill inte ha cancer heller. Fast det kanske jag borde när jag är så otacksam.
Jag vill skrika rätt ut att jag hatar! Bara rent hat.

Men jag har lov att klaga hur mycket jag vill, jag varnade dig för att läsa.

9 reaktioner på ”Skriiik!

  1. >Okej. Jag håller verkligen inte med dig nu. Och undrar vart du får saker ifrån? Om du kanske är immun mot komplimanger? Jag har varit vittne till flera gånger då jag varit ute med dig på krogen och du får verkligen killar efter dig. Men dem kanske inte räknas av någon anledning? Hur många gånger skall killar ge dig fina komplimanger och prata med dig på krogen för att det skall vara giltigt før dig och nå in till dig? Och samma sak när det gäller ditt utseende. Jag tycker du är jätte søt och vacker. Och jag vet många andra tycker det. Jag skulle gärna sett ut som du! Och jag har sett många kommentarer på fotografier av dig på facebook t.ex. där folk säger du till och med liknar en fotomodell, hon Claudia. Men hur många gånger skall folk säga det før att det skall nå in till dig? Før att du skall ta det till dig? Sorry om jag är lite sträng nu, men jag tycker du har totalt fel angående dessa två saker och blev så upprørd att jag måste säga ifrån nu på momangen :D. Du är smart, vacker och får killarna efter dig på krogen, då snackar vi fina killar! Du har allt man kan drømma om, men du kanske behøver jobba med din självkänsla! Før det som låter tråkigt i detta blogg innlägg är ju hur du beskriver din upplevelse av tillvaron!stor kram från Hanna

  2. >Men gumman då! Jag tänker inte skriva att du har fel eller hur bra du är för jag vet själv att sånt inte hjälper ett dugg. Man behöver komma på det själv. Jag har samma tanakr som dig och förstår dig precis. Men du borde försöka arbeta med att tycka om dig själv. att se sidor du gillar hos dig själv, jobba med dom du inte gillar och acceptera dom du inte kan förändra. Skulle inte vi börja brevväxla? De borde vi kanske göra. Kan stötta varandra. Kram

  3. >jag tycker du är modig som säger allt det där. för det är inte ok. det är inte ok att klaga när man "har allt", t ex sambo, barn och jobb. du vågar visa det, det är mänskligt, men alla trycker undan de känslorna. mod. det är vackert. hoppas det kan ge ngt slags pepp.och ja, menar allvar med oslo. vet ej när nästa besök blir, men det blir.

  4. >Hej! Brukar läsa din blogg, vet inte vart jag hittade den till att börja med men har följt den senaste året. Tycker du verkar himla trevlig och bra. Har ett superbra boktips som vidgar ens tankar och förändrar grejer, Lev livet fullt ut skriven av Eckhart Tolle. Kolla upp den! Kramar Ida

  5. >Hei søta! For ja, du e søt! Du e nydeli! Både inni å utapå! D e lett å gi etter for negative tanka om sæg sjøl, æg veit d så altfor godt! Sjer mæg sjøl i speile å tenke æsj, sjøl æg. For tjukk e æg, stygg e æg å har tynt å fælt hår. Blæh! Men, d hende sæg en gang i blant at æg kan sjå mæg i speile å syns at æg egentli sjer ganske ok ut den dagen. Til å me litt snygg. Sånn en gang i blant.Å mine gasser lukter så absolutt IKKE parfyme :p Å min humor e rævva! Lattern min e høylytt å brautende, å æg har ca 1000 negative ting me mæg. Men d e bærre å lær sæg å gi faan! Rett å slett! Pynt dæg når du føle for d, sjå dæg sjøl i speile å si at du e snygg, åsså går du ut i hverdagen å smile! (funka d? Hvis ikke, så kan du trøst dæg me at du har en mann å unge å hele pakka, d gjør æg, så da får æg en litt mer "gi faan"-stemning ;P)

  6. >Oj. Fan. nu fick jag ont i magen.du förtjänar bättre än det där.sen tycker jag oxå att du är modig som är ärlig, först då kan man ta i tu med problemen.För det tycker jag att du måste göra. det är du skyldig att göra. Det är ballare att leva när man lärt sig tycka om sin apelsinrumpa och sina minituttar. Så det så.Varm kram, och spark i häcken får du. Gå ut och gilla dig själv nu för fan.

  7. >Vet du, jag har fel proportioner på min röv i förhållande till min kropp, mina tuttar hänger som små påsar, dagligen stoppar jag inlägget i pushup bh:n för att se ut som förr… Jag har en kran som får småbarn att fråga mig om jag är en häxa. Jag bantar ständigt, för jag har ingen självdisiplin när jag äter… Än vräker jag i mig, än har jag ångest över hur mycket jag äter. Jag har problemhy och ser ut som en finnig 14- åring. Jag har sökt till läkare för att få bukt med detta, jag spar till att nån gång fixa tuttarna och kanske låren, som alltid har variit ridbyxformade. Jag ska däremot först spara till en laserbehandling för att ta bort den förhatliga mustaschen som jag har , som får mig att i vissa ljus hålla handen för mun när jag pratar med människor… jag har massor av tandkött som syns när jag skrattar och så har jag lågt hårfäste och frissigt hår som bara hänger i en obefintlig frisyr och som alltid är slitet. Jag kan ingenting riktigt bra och lyckas aldrig bli klar med saker jag tar mig för. Jag tycker inte att livets pussel går ihop och jag undrar ofta vad andra tycker och säger om mig…. Vet du vem jag är? Jag är inte så modig att jag tänker säga det lika öppet som du, men låt mig säga så här "fröken som nästan lånade en klänning till 20-talsfesten av mig" alla känner vi så här ibland men andra mer än somliga. Du har väl alltid haft det här draget av osäkerhet och känslan av att inte vara good-enough, (har jag rätt?) Jag har också dagar då jag känner mig smal och söt och intressant och de dagarna jag tycker om mig själv inser jag att jag borde ta bättre hand om mig, det är den enda personen jag alltid behöver dras med och inte kan byta ut, och alltså borde försöka ändra inställning till mig själv. Självklart kommer man alltid ha såna där pissdagar, men målet måstebändå vara att de ska bli färre, annars är det bara jag som lider av det. Det fins massa böcker om ämnet och att läsa många av dom och verkligen gå in för att förändra sin attityd mot sig själv, då blir det som KBT där man långsamt förändrar sin livssyn och inställning… Tänk på att om du skulle beskriva mig annorlunda så skulle det nog vara ömsesidigt- det är bara du som känner igen dig själv efter beskrivningen ovan…. Kram!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s