Livets höst

Inte nog med att jag har slutat blogga, min dagbok som jag så frenetiskt skrev i har ett lager av damm på sig. Jag har varit upptagen med att skriva små snuttar i en femårsdagbok om vad jag gör varje dag. Kom på mig själv med att jag är rätt lik min morfar som på ålderns höst har börjat skriva och lägga in kommentarer på alla saker han har. Det ligger kommentarer i tavelramarna, han har strukit över det mormor har skrivit i fotoböckerna och skrivit in nya minnen. Minnen som ingen vet om de är sanna. Jag undrar om det är ett sätt att minnas vad han gjort, klamra sig fast vid det som en gång var.
Sitter gärna och minns vad jag gjort. Ångrar att jag inte tagit vara på stunden.

Är nu gravid i vecka 30 och har idag haft en hormonattack som inte var av denna värld. Grät bort alla mascara och tryckte i mig en kexchoklad. Till ingen nytta. Jag får inte tillbaka mitt liv som var. Även om jag i några minuter önskade att jag inte var gravid.
Så då får jag väl bara inse att mitt liv är slut, jag kan lika gärna bli en kommentator i min bebis liv.

3 reaktioner på ”Livets höst

  1. >Älskling. Jag längtar så tills ungen ploppar ur dig och jag får komma och mysa lite. Då lovar jag att vara frisk. 🙂 Saknar dig. Skönt att du börjat skriva igen, om än bara ETT inlägg. ❤ Puss och kram.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s